jag känner att jag måste få skriva av mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska bearbeta det här. Jag är som sagt volontär där jag hälsar på en avdelning på ett ålderdomshem för att umgås med de som bor där. Idag var det en av de som bodde där fruktansvärt ledsen, personen grät och hade så ont i hela kroppen i princip. Jag tänker inte gå in på detaljer men jag försökte trösta personen så gått de går men jag mår själv så dåligt nu. Jag HATAR att se äldre ha de dåligt, jag är så skör när de handlar om dem, framförallt när de har ont. De som tog mest ont i mitt hjärta var att prsonen grät..personen var så ledsen för att han/hon hade så ont. Och jag kunde inte göra något. Personen had skrikit på natten pga smärtorna..det tar så ont i mig..jag tycker det är fruktansvärt jobbigt av bara tanken att personen varit rädd, haft ont mitt i natten o ingen hade tröstat. Och nu när jag var där så gjorde inte sköterskorna något..nada..en av sköterskorna gick bara o fråga om vi ville ha kaffe. Strunt för fasiken i kaffet! Om man är 2 sköterskor på 7 boenden ska för fasiken EN av sköterskorna ha 10 minuter tid att sätta sig ner med personen bara för att för en stund vara medmänsklig. TRÖSTANDE. Ingen skall behöva vara ensam med en dödsångest och en sådan smärta. Nu menar jag inte att alla sköterskor är så, o jag vet att sköterskor inte hinnar alltid, men seriöst så var inte fallet nu! Jag vet inte hur mycket jag orkar mera att gå på besök, det tar mycket energi av mig även om jag inte vill det.