Pratade med mamma idag och berättade om min dag på åldrdomshemmet. Och började gråta. Jag är nog riktigt en känslomänniska! Men samtidigt, det är så jag är. Om jag mår dåligt syns det, om jag mår bra syns det. Jag gråter om jag är ledsen, jag gråter om jag blir riktigt arg, och jag kan t.o.m gråta när jag är lycklig. Men det är så jag är.